i see signs now all the time that you're not dead, you're sleeping
Akta Sylar!
There's people here, but you are gone
3001.
Alcudia börjar tömmas på folk, och gatorna som för var fulla med soldyrkande turister har nu tömts. Strandpromenaden är ganska tom utan dom där stora bökiga barnvagnarna eller sengångsfamiljerna på minst tio personer, i rad. Solstolarna ställs upp och låses fast, som om dom bara ska stå och vänta där.
Í onsdags var jag spådam och såg in i människors framtider. Kanske hade jag fått en släng för mycket Heros och Hiros framtidsseende. Kanske för att jag gärna skulle vilja ha en aning vad jag ska göra när det här tar slut. Fast mest var det bara kul, och jag kunde ha tjänat 10 € men jag hade inte hjärta till att lura la chicka.
Regnet är inte bara hos er i Sverige, det faller här också. Luften blir fuktig och kall. Tvätten torkar aldrig och gatorna fylls med decimetervatten. Vada i flipflop till jobbet, torka fötterna med den medtagna handduken, sätta på stumporna fastän man är fuktig och ner i skorna. Ögonblicket då jag känner att det är asffaltsgruskorn kvar under fötterna och att det faktiskt inget spelar någon roll.
Någon siesta: Att hitta tid för sig själv.
3002. Jag skulle mest av allt vilja krama min farmor. Just nu och jättehårt.
3003. And love will not break your heart, och nä, det är faktiskt inte kärlek just nu som krossar hjärtan.
3004. Ta hand om er! Puss
Í onsdags var jag spådam och såg in i människors framtider. Kanske hade jag fått en släng för mycket Heros och Hiros framtidsseende. Kanske för att jag gärna skulle vilja ha en aning vad jag ska göra när det här tar slut. Fast mest var det bara kul, och jag kunde ha tjänat 10 € men jag hade inte hjärta till att lura la chicka.
Regnet är inte bara hos er i Sverige, det faller här också. Luften blir fuktig och kall. Tvätten torkar aldrig och gatorna fylls med decimetervatten. Vada i flipflop till jobbet, torka fötterna med den medtagna handduken, sätta på stumporna fastän man är fuktig och ner i skorna. Ögonblicket då jag känner att det är asffaltsgruskorn kvar under fötterna och att det faktiskt inget spelar någon roll.
Någon siesta: Att hitta tid för sig själv.
3002. Jag skulle mest av allt vilja krama min farmor. Just nu och jättehårt.
3003. And love will not break your heart, och nä, det är faktiskt inte kärlek just nu som krossar hjärtan.
3004. Ta hand om er! Puss
1-02
En iskall vinter är nog precis vad jag behöver. För jag kommer sakna det här, dom här, så hemskt mycket.
101
Saknad och sånt där.
Dagar med kalkade gummihandskar, "hello - jaha pratar du svenska, du har ju brunt hår, så svårt att veta", förfester med begravnings-reagge. Spykänslan av vinukten när man plockar av dom sista vinglasen av pensionärerna som alltid sitter och vinmyser in i det sista vid det där vingliga stenbordet precis vid poolen. Rökelse och rök, tredje fullmånen, förhårdad hud på fingret och ingrodd kaffedoft i händerna. Lite sömn och varför har du inte hört av dig på en vecka? Love kickstarts again men det gjorde den inte alls. Im not the girl your taking home precis när du går förbi med någonannan och inte ser mig. Din rödrutiga skjorta, svarta linne, svarta jeans. Din svartrutiga skojrat, svarta t-shirt och jeans. Bådas långa bruna hår. Egentligen ingen skillnad och sen blir alldeles för stor. Kankse en annan hand i min senare och då spelade det ingen roll. Eller hur var det, vad var det som gällde i det här huset, fick dörren stå öppen?
100
Är i det jag för nästan ett år sen kallad för gullbergs kaj paradis. Fast det kanske inte riktigt blev paradis i år, men någonstans nära. Ibland kanske det räcker, att bara vara nära. Nu när nästan alla åkt hem kanske jag har tid för det här. Jag skriver snart igen.
-
HÄR KOMMER JAG MED HJÄRTAT I HANDEN; GLÖM DET DÄR JAG SA OM HUVUDET I SANDEN.
jag har stannat nere för mitt hjärtas skull
jag skriver igen, lägger färdiga papper i högar som lite faller bort i glömska, men dom finns där, texterna. Någon dag kanske här också. Får se hur länge det här håller i sig. Jag kan iallafall utlova ett inlägg om kent, när inlägget kort och gott uppfyllt alla mina krav.
14
And I know it well
skolan har börjat ving sa nej, och tycker att jag ska söka nästa år och/eller " när du har mer arbetslivserfarenhet" skolan vintern skolan stressen paniken nätterna skolan brist på ork ving sa nej och jag känner mig hemskt dålig och ovärd skolan om jag hade lite kraft
ochjagvetintehurjagskaklaradethär
och jag spyr på den här staden, människorna och att jag inte hör av mig, klagar på mig själv men orkar inte göra något åt något. Ving sa nej, och mitt Mallorca är väl kvar ändå. Jag skrattar åt mig själv föratt jag tillåter mig drömma sådär, skaka på huvudet och make it go away.
ving sa nej, och jag var i tanken redan där
ochjagvetintehurjagskaklaradethär
och jag spyr på den här staden, människorna och att jag inte hör av mig, klagar på mig själv men orkar inte göra något åt något. Ving sa nej, och mitt Mallorca är väl kvar ändå. Jag skrattar åt mig själv föratt jag tillåter mig drömma sådär, skaka på huvudet och make it go away.
ving sa nej, och jag var i tanken redan där
-
och dom här nätterna
/ hjärta
Den är värd att visas upp.
Extra speciell blir den för jag var där vid inspelningen av den.
hur jag hörde regissörens tankar och hur dom kom till liv och han var så snäll.
och hur jag andades takten tungt med dom andra. tillsammans.
dom nakna skakande starka människorna som vi fick värma med filtar och våran kroppsvärme.
hur fruktansvärt kallt det var, och hur det inte alls kändes egentligen. alla linjer, platserna, snön
det fanns ett mål.
dom röda trådarna.
dom försvunna människorna.
Jag har jullov, kanske tillochmed kommer vara lite aktiv här.
+
lite text "puss, vi ses".
Vi kan le, men bara i sekunder
I väntan på bussen hem;
Allt står tomt och hösten var död och slut redan när jag kom tillbaka.
Jag har tillbringat 2 månader på Mallorca, i en stad som heter Alcudia.
Det finns tusen bilder att visa er där ifrån,
lika många historier.
Jag hittade leendet och lyckan som jag inte riktigt trodde fanns.
Jag hittade mitt egna Gullbergs kaj paradis.
Allt står tomt och hösten var död och slut redan när jag kom tillbaka.
Jag har tillbringat 2 månader på Mallorca, i en stad som heter Alcudia.
Det finns tusen bilder att visa er där ifrån,
lika många historier.
Jag hittade leendet och lyckan som jag inte riktigt trodde fanns.
Jag hittade mitt egna Gullbergs kaj paradis.
Hjärtat
Nu ska jag snart iväg och eftersom hösten blir något jag kommer missa, tvingar jag på hösten på mig själv i form av tjocka tröjor, mössa och halsduk. Mysiga promenader med alldeles för hög musik. Samtidigt kan jag inte hjälpa att blicka tillbaka på min sommar.
Jag börjar historien med Åland, dit jag och 6 personer, varav fyra mer eller mindre okända ansikten, skulle spendera en natt i ett tält. På Åland bor en kille som jag en gång gav mig själv till, sådär som man gör ibland, utan att tänka på att det är en hel östersjö emellan. Utan att jag visste att han bodde på den delen vi besökte, sprang vi in i varandra i natten igen i somras.
Han berättade sina historier om skolan han studerar på i nån av Norges skogar, alla resor han gjort och människor han träffat.
Han nämnde att han saknat och tänkt på mig, och jag tror jag svarade detsamma, fastän jag vet att jag försökt glömma.
Den kvällen var jag inte din hemlighet utan vi var varandras hemlighet och skrattade bort dom andras frågor.
All tog slut så fort som det gör när man glömmer tid och rum. Men jag glömmer inte hur det slutade;
Du kysste mig på kinden och jag sa tack.
Du log, mötte min blick
du sa förlåt och du gick.
Och där stod jag.
Nätterna: har fortfarande för många timmar. Fast nu spenderas tankarna inte på dig
Att hålla sig vaken föratt sen kunna somna och sova djupt, att hålla andan föratt sen kunna ta ett djupt andetag och hoppas att det känns.
Att titta ut i mörkret och hoppas att ljuset syns.
(kan du sova och känner du något och ser du ljuset?)
Jag och Hjärtat
Min iPod är röd och fick namnet Hjärtat.
(Jag och Hjärtat lyssnar på When we were winning,
men det är aldrig jag och mitt hjärta som vinner.)
Brus
Nu sitter jag i skolan, det är fredag och jag väntar på dig. Det är pannkakor snart till mat, med jordgubbssylt. Undrar om vi ska äta tillsammans, vill du de? Alltid denna väntan, det spelar ingen roll om det är väntan i skolan eller
på rummet:
(Tomt rum
= tomrum)
Och här ska det egentligen stå en text om tid på rummet som inte går. Tryggheten i att dom här väggarna står iallafall kvar
(fastän allt ska rasa
så småningom)
men det finns kvar i ett inlägg
som förmodligen aldrig kommer att läsas, som människor aldrig blir sedda och som;
blåbär som aldrig plockas:
-Elin, vi ska ta dom en efter en.
Höst:
Jag pallar äpplen som inte är mina. Dom med nästan genomskinligt skal som jag vet är av samma sort som farmors.
Dagar i Stockholm:
Så snart jag kan ska jag berätta om popaganda. Om hur jag kom i tid till parken, bara lite sen sådär som jag brukar vara. Om hur vi skulle prata men jag tappade bort dig i vimlet, jag tappade bort dig. Om Martina som jag hittade vid langosvagnen. Om dans till MGMT vid spåbubblespridaren.
Men nu, sista natten i min egna säng. Sen, Mallorca.
Adios!
Jag börjar historien med Åland, dit jag och 6 personer, varav fyra mer eller mindre okända ansikten, skulle spendera en natt i ett tält. På Åland bor en kille som jag en gång gav mig själv till, sådär som man gör ibland, utan att tänka på att det är en hel östersjö emellan. Utan att jag visste att han bodde på den delen vi besökte, sprang vi in i varandra i natten igen i somras.
Han berättade sina historier om skolan han studerar på i nån av Norges skogar, alla resor han gjort och människor han träffat.
Han nämnde att han saknat och tänkt på mig, och jag tror jag svarade detsamma, fastän jag vet att jag försökt glömma.
Den kvällen var jag inte din hemlighet utan vi var varandras hemlighet och skrattade bort dom andras frågor.
All tog slut så fort som det gör när man glömmer tid och rum. Men jag glömmer inte hur det slutade;
Du kysste mig på kinden och jag sa tack.
Du log, mötte min blick
du sa förlåt och du gick.
Och där stod jag.
Nätterna: har fortfarande för många timmar. Fast nu spenderas tankarna inte på dig
Att hålla sig vaken föratt sen kunna somna och sova djupt, att hålla andan föratt sen kunna ta ett djupt andetag och hoppas att det känns.
Att titta ut i mörkret och hoppas att ljuset syns.
(kan du sova och känner du något och ser du ljuset?)
Jag och Hjärtat
Min iPod är röd och fick namnet Hjärtat.
(Jag och Hjärtat lyssnar på When we were winning,
men det är aldrig jag och mitt hjärta som vinner.)
Brus
Nu sitter jag i skolan, det är fredag och jag väntar på dig. Det är pannkakor snart till mat, med jordgubbssylt. Undrar om vi ska äta tillsammans, vill du de? Alltid denna väntan, det spelar ingen roll om det är väntan i skolan eller
på rummet:
(Tomt rum
= tomrum)
Och här ska det egentligen stå en text om tid på rummet som inte går. Tryggheten i att dom här väggarna står iallafall kvar
(fastän allt ska rasa
så småningom)
men det finns kvar i ett inlägg
som förmodligen aldrig kommer att läsas, som människor aldrig blir sedda och som;
blåbär som aldrig plockas:
-Elin, vi ska ta dom en efter en.
Höst:
Jag pallar äpplen som inte är mina. Dom med nästan genomskinligt skal som jag vet är av samma sort som farmors.
Dagar i Stockholm:
Så snart jag kan ska jag berätta om popaganda. Om hur jag kom i tid till parken, bara lite sen sådär som jag brukar vara. Om hur vi skulle prata men jag tappade bort dig i vimlet, jag tappade bort dig. Om Martina som jag hittade vid langosvagnen. Om dans till MGMT vid spåbubblespridaren.
Men nu, sista natten i min egna säng. Sen, Mallorca.
Adios!
